När jag såg A första gången!

Alltså jag tänkte faktiskt skriva om en lite pinsam men endå helt underbar sak.
 
Jag vet inte riktigt var jag ska börja men, första gången jag mötte Anssi så var lite smått pinsam :D
 
Jag och Anssi hade nog skickat en hel del före det och hade addat varann på snapchat och skickat en hel del där. 
Jag skickade just den kvällen att jag skall vara i Jeppis med Ida och umgås och dricka kaffe o liknande, så som ungdomar gör nuförtiden.
Jag och Ida satt lungt vid ett bord vid ABC och under den tiden skickade jag med Anssi om allt möjligt och så kommer ida på en brilljanta iden att vi åker till gamla hamn och sitter där en stund. Nå sagt och gjort, vi gick och köpte något att dricka och en godispåse och så for vi snabbt via WC, när vi står och speglar oss som värst får jag en snap av Anssi att de snart är vid ABC. Alltså den nervositeten som steg inom mig var helt otrolig. Jag visste inte vad jag skulle svara eller skicka bild på... Sen blev det som svar "Nå vi er påväg järifrån och ska ti gamla hamn :)".
Den sekunden var Anssi och hans vän på ABC parkeringen. Och när vi går ut genom dörren och jag kollar bara på telefonen och går mot bilen, får jag igen en snap på när jag går mot min bil av Anssi :) Jag kollar bakåt och ser honom som hälsar sådär blygt och visar att det är han jag skickar med. Enligt Ida blir jag helt illröd i hela ansiktet och bara ler av ren förtjusning.
 
Men det var före vi alls hade varit på krogen. Som många brukar säga så är det alltid de som talar sanning så är de som är fulla eller små barn. 
 
Så 1 maj detta år så blev det krogen för mej. Hej vetja :) Hade inte varit ut och festat på nästan ett år och då mittiallt skall jag supa med en helt vilt okänd kar (nja, nästan iaf). Och i det skedet blev det så att jag skulle hem till Anssis kompis och festa där, eller iaf dricka lite före vi åkte till krogen. Det är nog bästa beslutet jag har gjort, att möta någon ny i fullan, eller jag var inte så full som det låter. Men sen under kvällens gång, från den ena krogen till den andra här i stan så hände något. Det klickade lixom mellan oss, iaf för mej. 
Just då frågar han vänligt om jag vill ha något att dricka och ja tackade förstås ja. Men det faktum var att jag skulle med till bardisken och säga vad jag skulle ha. I den sekunden så tar han mig i hand och släpper den inte på en lång stund.
Natten var då just ung. Men alla började till sist bli trötta och ville hem. Då hade Anssis lillebror som då var chaffis tid att komma efter oss. Så blev en natt i jeppis. När jag dagen efter vaknade och insåg var jag var och vem jag hade umgåtts med dagen före. Började jag mera och mera forska i saken och fick då reda på att jag och Anssis lillebror Rami och jag hade följt varandra på instagram i över 2 år. 
Så allt har sin förklaring ibland. 
 
I dagens läge så trivs jag i min situation utan problem, har fått så härliga nya vänner och en till familj jag tala med om vad som helst :) 
 
Puss och Kram Monia <3 

Att bli älskad och att få fina kommentarer!

Hej.
 
Ja som ni ser på rubriken så tänkte jag skriva lite om kärlek och att vi borde ge mera kärlek åt varandra. 
 
Jag, som många vet så har jag haft svårt att ta imot fina kommentarer om hur jag ser ut och respons hur vårt hem/lägenhet ser ut. Och det har jag haft enda sedan högstadie tiden, när man alltid fick fula kommentarer, blev inte älskad av den man var ihop med och liknade. 
Jo, jag vet att förhållander i högstadie är bara en för romans och att testa på. Det är först senare i livet som du hittar den rätta. Inte säger jag det, det finns undantag där folk har varit ett par sedan högstadiet.
 
Nu när jag har levt över 19år på denna jord har jag insätt att vi alla är olika och vi alla gillar olika sorters kärlek. Men att bli behandlad som skit och bli mobbad är inte något som ska vara i ett förhållande, kompisgäng, jobb eller hos äldre personer. 
Jag har nu märkt när jag har jobbat med både barn och äldre att mobbning förkommer i alla åldrar och grupper.
När man jobbar med barn är det oftast utfrysning, att de får inte vara med i leken, prat bakom ryggen och ibland också olika tjafs. Så i väldigt ung ålder ser man vem som kommer tro att de är "Större än andra". Och redan där skulle vuxna som jobbar med barn märka att något är fel, det behöver inte vara fel på platsen där det sker det kan också vara där hemma, otrygghet, mycket olika barn och viljor. Vilket då ska redas ut redan i den åldern. För det kan fortsätta i lågstadiet och högstadiet, vilket KAN leda till att hen bli den som mobbar andra.
 
Och nu när jag har jobbat med äldre flera år, så där ser man också att mobbning framkommer fast de inte märker det själva. Det är många gånger jag har fått säga till att "sådär säger man inte", "det där var dumt sagt", "nu får du skärpa dig".
Då kan man få en underlig blick och ungefär som att man själv är dum som säger åt hen att den inte får göra så bara för i vissa situationer och ålder spelar roll. 
 
Jag är ju en sådan person som vill att andra ska må bättre, för att jag vill inte att männsikor ska hamna ner i samma träsk jag var i högstadiet. Och just pågrundav mobbningen så, har jag i dag blivit den person som jag är idag. Vilket då leder till det jag skrev i början, att jag har svårt att ta imot kärlek och kommentarer.
 
Men det är ett heltids jobb att börja lära sig detta. Jag försöker varje dag att säga åt andra att de är fina och de vänner som har skaffat lägenhet, att jag kommenterar att de inreder fint, just för att de ska känna sig trygg i (kanske) en ny stad, ny miljö, utan familjen som inte bor under samma tak mera. Och framför allt för mig själv att lära mig att ta imot responsen som kommer tillbaka.
 
Och nu har jag den jag älskar mest och han jag vet som stöttar mig mest när jag mår skit vid min sida! Han jag aldrig kommer gå ifrån och som jag vill och ska leva resten av mitt liv med!
 
Jag hoppas ni förstår vad jag vill med detta inlägg och att vi alla är lika värdefulla för precis den personen vi är!
 
Puss och Kram Monia <3 
 
 
 
 

När jag inte acceptera mig själv mera

När man inte accepterar sig själv mera för den man är. 

Dehär senaste veckorna har jag mått väldigt psykiskt dåligt igen en gång. Men den stora boven är att det håller på att bli höst och vinter och alltid i dessa årstider så har jag haft psyket som har spelat spratt med mig. 
Nu just är det ofta vad jag har för beteende åt folk. Åt min älskade pojkvän som får ta mesta skiten för att jag mår dåligt, är inte alls bra. Jag vill ju att han inte ska genom gå sånt här med mig. Jag ropar, skriker, gråter och surar om vart annat. 
Och alltid så säger jag att han har inte gjort något och det är sant. 
Jag vill ju leva bra fast hösten kommer! 
Som tur dehär senaste gångerna har en kärleksfull kram av han hjälp och jag har fått ner lugnat mig. 
Och jag ändå får ha den tiden för mig själv som jag behöver. För alla personer behöver nån gång tid för sig Sjölv o tänka på sig själv. 

Nu har jag också insett att jag måste få bort sötsuget och de värsta i "gott väg".
Jag he nu igen fallit ner i träsket och äter allt som är gott. Så blir nog att satsa ordentligt nu i höst och vinter på att få tränad kropp igen en gång! Så nu j"vlar ska jag minnsan visa åt folk att jag kan, jag vill och jag vågar visa att det går! 

Så ja, och nya utmaningar är på gång och jag får hoppas de går igenom! Isf blir jag lyckligaste tjejen på jorden och kan leva på det länge!
Men det är att vänta och se. Sen bara att börja på.

Nu ska jag ta och forsätta vidare och ta en dag i taget.

Puss och Kram Monia <3

Visa fler inlägg