När jag mår psykiskt dåligt...

Nu just är jag nere i en riktig dal, jag mår inte alls bra och vill inte alls göra någonting.


Nu just känns det som att jag bara förstör för folk, jag känner mig påträngande. 
Men jag vill bara ha närhet och veta att jag betyder någonting. 

Alltid i denna situation skulle jag ibland gå tillbaka till det förra jag gjorde mig själv. Men har lovat bästa de närmaste att inte göra så mot mig själv igen, men när jag kommer till denna svaga punkt igen en gång så vill ja bara göra det.

Nu just känns det som att jag kommer inte klara skolan och att jag inte får mina betyg i handen och att jag inte är värt något.

Jag vill bara att andra ska må bättre och jag ännu mer gräver mig ner i min skitträsk som jag är i.

Jag vet inte nu just vad jag vill eller vad jag måste göra. 
Ända som känns rätt är att gråta en skvätt och försöka klättra uppför stegen till min normala nivå igen en gång, men pinnarna på stegen börjar bli så många så jag orkar inte. 

Och så hatar jag att visa att jag gråter framför folk. Så gråter helst i min ensamhet.




Hur ska det vara så svårt att...

Ta emot komplimanger för mej?


Dehär senaste dagar har jag hört att jag är guldvärd, att folk tycker om mej precis som ja är och att jag är cool. 

Ja förstår inte vad folk ser i mej, ja är ju bara en helt vanlig brud som vill folks bästa. Efter som jag vet hur det känns att vara riktigt i botten. 

Jag älskar mina vänner till på botten av mitt hjärta och jag skulle aldrig svika någon, men jag vågar inte säg åt mina vänner vad de betyder för mig.

Men när folk börjar ge komplimanger åt mej från ingenvart så kan jag inte ta emot de, jag har så svårt att inse att jag är bra som jag är och att det finns folk som älskar/tycker om mej precis som jag är!

Men det är mest för att jag inte tycker om mej själv för den jag är. Jag har mina perioder när livet är uppe på toppen, men lika hastigt kan det gå ner till dalen. 

Och att nu ha vänner runt mig som jag har umgåtts med mycket och som ja vill kalla bästa vänner men jag vågar inte. Jag vet att det inte är svårt att någon blir ens bästa vän, men för mig ska det vara så mycket bitar som ska falla på plats före jag kan kalla de för de bästa! 

Nu just har jag 4 stycken härliga personer som jag kan lita på till 110%, och jag skulle aldrig svika de heller. 

Och sen när jag var i diket med bilen så då insåg jag vem som är väldigt rädd över att mista mig och som vet att jag har en trygghet med mig när jag är med de. 

Nå, detta inlägg blev flummig och lite smått konstigt innehåll men jag hoppas ni förstår mig att jag har svårt att ta emot komplimanger, från djupet av mitt hjärta så tackar jag för alla komplimanger fast jag kanske inte säger TACK! 

Puss och Kram Monia <3





Framsteg....

Tjenare, länge sedan sist :) 
Vet inte riktigt var jag ska börja men livet "mårar åpå" på god väg och jag mår faktiskt riktigt bra nu just iaf, brukar ju ha mina perioder när jag mår sämre. 
Men nu umgås jag med de vänner som jag får god energi av och som tycker att jag behöver vara med de. 
Jag har nu också en hel del jobbskiften som jag är på och så är jag som sagt en hel del i Jeppis(jakobstad). Eftersom alla mina vänner bor där eller vill mötas där. 
Och nu just denna dag så är det bara 55 dagar tills jag förhoppningsvis står på scenen med betygen i hand. Allt är fixat förutom det ätbara och inbjudningskorten, men har en liten ide hur de ska se ut. Men sitter ännu och funderar vem jag ska bjuda hit och hur många. Jag vet iaf att jag SKA hit mina vänner och de jag umgås med mest och förstås släktingar och inte för att glömma älskade MOMMO <3 
 
Idag blir det ett kvällskifte och sen ska jag iväg till jeppis och vara med mina vänner och maybe möta gänget :)
Men först nu ska jag fundera vem och vad jag skall bjuda på när jag har examens fest.
 
Ses!
Puss och Kram Monia <3 
 
 
Visa fler inlägg