Att bli älskad och att få fina kommentarer!

Hej.
 
Ja som ni ser på rubriken så tänkte jag skriva lite om kärlek och att vi borde ge mera kärlek åt varandra. 
 
Jag, som många vet så har jag haft svårt att ta imot fina kommentarer om hur jag ser ut och respons hur vårt hem/lägenhet ser ut. Och det har jag haft enda sedan högstadie tiden, när man alltid fick fula kommentarer, blev inte älskad av den man var ihop med och liknade. 
Jo, jag vet att förhållander i högstadie är bara en för romans och att testa på. Det är först senare i livet som du hittar den rätta. Inte säger jag det, det finns undantag där folk har varit ett par sedan högstadiet.
 
Nu när jag har levt över 19år på denna jord har jag insätt att vi alla är olika och vi alla gillar olika sorters kärlek. Men att bli behandlad som skit och bli mobbad är inte något som ska vara i ett förhållande, kompisgäng, jobb eller hos äldre personer. 
Jag har nu märkt när jag har jobbat med både barn och äldre att mobbning förkommer i alla åldrar och grupper.
När man jobbar med barn är det oftast utfrysning, att de får inte vara med i leken, prat bakom ryggen och ibland också olika tjafs. Så i väldigt ung ålder ser man vem som kommer tro att de är "Större än andra". Och redan där skulle vuxna som jobbar med barn märka att något är fel, det behöver inte vara fel på platsen där det sker det kan också vara där hemma, otrygghet, mycket olika barn och viljor. Vilket då ska redas ut redan i den åldern. För det kan fortsätta i lågstadiet och högstadiet, vilket KAN leda till att hen bli den som mobbar andra.
 
Och nu när jag har jobbat med äldre flera år, så där ser man också att mobbning framkommer fast de inte märker det själva. Det är många gånger jag har fått säga till att "sådär säger man inte", "det där var dumt sagt", "nu får du skärpa dig".
Då kan man få en underlig blick och ungefär som att man själv är dum som säger åt hen att den inte får göra så bara för i vissa situationer och ålder spelar roll. 
 
Jag är ju en sådan person som vill att andra ska må bättre, för att jag vill inte att männsikor ska hamna ner i samma träsk jag var i högstadiet. Och just pågrundav mobbningen så, har jag i dag blivit den person som jag är idag. Vilket då leder till det jag skrev i början, att jag har svårt att ta imot kärlek och kommentarer.
 
Men det är ett heltids jobb att börja lära sig detta. Jag försöker varje dag att säga åt andra att de är fina och de vänner som har skaffat lägenhet, att jag kommenterar att de inreder fint, just för att de ska känna sig trygg i (kanske) en ny stad, ny miljö, utan familjen som inte bor under samma tak mera. Och framför allt för mig själv att lära mig att ta imot responsen som kommer tillbaka.
 
Och nu har jag den jag älskar mest och han jag vet som stöttar mig mest när jag mår skit vid min sida! Han jag aldrig kommer gå ifrån och som jag vill och ska leva resten av mitt liv med!
 
Jag hoppas ni förstår vad jag vill med detta inlägg och att vi alla är lika värdefulla för precis den personen vi är!
 
Puss och Kram Monia <3 
 
 
 
 

När jag inte acceptera mig själv mera

När man inte accepterar sig själv mera för den man är. 

Dehär senaste veckorna har jag mått väldigt psykiskt dåligt igen en gång. Men den stora boven är att det håller på att bli höst och vinter och alltid i dessa årstider så har jag haft psyket som har spelat spratt med mig. 
Nu just är det ofta vad jag har för beteende åt folk. Åt min älskade pojkvän som får ta mesta skiten för att jag mår dåligt, är inte alls bra. Jag vill ju att han inte ska genom gå sånt här med mig. Jag ropar, skriker, gråter och surar om vart annat. 
Och alltid så säger jag att han har inte gjort något och det är sant. 
Jag vill ju leva bra fast hösten kommer! 
Som tur dehär senaste gångerna har en kärleksfull kram av han hjälp och jag har fått ner lugnat mig. 
Och jag ändå får ha den tiden för mig själv som jag behöver. För alla personer behöver nån gång tid för sig Sjölv o tänka på sig själv. 

Nu har jag också insett att jag måste få bort sötsuget och de värsta i "gott väg".
Jag he nu igen fallit ner i träsket och äter allt som är gott. Så blir nog att satsa ordentligt nu i höst och vinter på att få tränad kropp igen en gång! Så nu j"vlar ska jag minnsan visa åt folk att jag kan, jag vill och jag vågar visa att det går! 

Så ja, och nya utmaningar är på gång och jag får hoppas de går igenom! Isf blir jag lyckligaste tjejen på jorden och kan leva på det länge!
Men det är att vänta och se. Sen bara att börja på.

Nu ska jag ta och forsätta vidare och ta en dag i taget.

Puss och Kram Monia <3

Livet utan skola.

Hej.
 
Kännslan när de flesta på både instagram och snapchat lägger upp att deras första skoldag har gått bra och att de har skolmotivation till 100%... SÄger jag grattis till, själv sitter man och vet vad man ska göra resten av livet. JOBBA!
Nå, jag klagar inte igentligen men jag skulle vilja pröva mina vingar och studera vidare, men inom vad är ännu ett stort frågetecken... Drömmen jag har är stor men kan den bli verkligen är en annan femma.
 
Nå i sommar iaf har jag försökt att jobba så mycket som möjligt. Har umgåtts med vänner, familj och pojkvännen mesta dels och också försökt att njuta av den finska sommaren som jag själv tycker har regnat bort. Och det är ju synd, men jag skall inte klaga när det nog några dagar har varit varmt och sol. Haft små äventyr hela tiden och snart blir det iväg till powerpark, det är nog ett måste varje sommar för mig. Så mysigt ställe och med mycket fart och fläkt. Sånt som jag gillar!
 
Vad har mera hänt nu sen sist?
Nå vi har hämtat kattungen från pappas, Lilla Daisy är en liten flicka och busar, sover, äter och bara njuter ibland av kattlivet. Själv tycker jag att det blev mer fart i lägenheten när hon kom hit, härligt!
Har en hel del kvar som jag skulle vilja ha gjort på balkongen men det är pågång iaf, bara nå lastpalla, madrasser, kuddar och filatar borta sen blir det precis som jag vill ha det. En ljusslinga fick jag och bästa Ida upp idag och nu när det börjar bli mörkare så är det riktigt mysigt! Kommer trivas bra där bara det blir färdigt.
Tänka er att sitta där i lunget med ljusslingan tänd, en filt runt sig och en tekopp i handen och bara njuta. Låter inte det bara fantastiskt?
 
Nå, imr får jag hoppas på att jag får några lastpallar från mammas och sen måste jag hitta resten senare när jag hittar det jag gillar. Ibland är det inte bra att vara för petig med vissa saker ;)
 
Nå, skall nu några veckor ännu jobba och sen hoppas på nya utmaningar och nya upplevelser.
 
Ses!
Puss och Kram Monia <3 
 
 
 
 
Monia Holmströms foto.
 
Visa fler inlägg