Varför?
Ibland undrar jag varför jag har gjort som jag har gjort i mitt liv. Men mycket är väl mest spontant, en del är också planerat. Men just idag funderar jag varför jag valde närvårdarlinjen från första börja? Var det för att man fick börja picka folk? Dela medicin eller bara finnas där för människor i deras sista tid i livet?
Efter föräldrarnas skilsmässa har jag haft väldigt problem och funderat mycket på "vad jag vill bli när jag blir stor" många säger att det är bra med papper! Och ja ja ska kämpa igenom dehär sista året på närvårdare. Men är det verkligen det jag vill? Nej, tror inte de. Eftersom städer skär ner på folk överallt och så sparar alla på fel ställe, tänk dej själv in i situationen? Skulle du vilja ligga med samma blöja i 12h? Skulle du vilja vara rädd för att någon händer dej när du blir äldre och ingen är i samma hus som dej? När kommer hjälpen? Vad kostar det? Kommer man bli jättegammal eller dör man redan vid 70årsålder? Ingen vet. Men varför sparar man då på de viktigaste människorna, närvårdare/vårdare? Är det lönt att folk sjukskriver sig pågrundav stress, utbrändhet och liknande? Inte blir det ju billigare när man måste betala lön åt fastställd och vikarie. Hur tänker staten igentligen!?
Därför har nu mina banor om att studera om till något annat börjat komma. Jag har hela mitt liv beundrat pappa, syrran och brosan för vad de gör, jo lastbilskort och att köra lastbil. Jag har massa vänner som kör lastbil och ja, jag beundrar er! För jag också vill.
Så när jag får åldern in så ska jag nämligen ta lastbilskörkort och börja köra åt någon dagtid.
Vilket jag nu börjar tänka på min barndom när jag var alltid med pappa i lastbilen på vintrarna och skottade snö.
Mina drömmar nu just är att själv kunna sitta bakom ratten på en lastbil, ha bra musik i högtalarna och bara köra!
Vad vill jag utav detta inlägg? Jo, ni ska förvärkliga era drömma och framförallt testa på allt! Man vet aldrig vad man vill bli!
Med denna bild som jag också sätter in vill jag visa att jag igentligen vill ge en ros åt alla de som är mig närmast och de jag beundrar!
