Att snart få kalla sig till närvårdare...
Hej, allesammans.
Ja var ska jag börja? Nåå iaf så har jag bara 1,5 vecka kvar i skolan och sen 4 veckor praktik och sist men inte minst 2 veckor VBE.
Vilket då innebär att jag snart får sluta säga att jag är närvårdarstuderande, utan snart får jag säg att jag är NÄRVÅRDARE.
Det är helt otroligt att 3 hela år har gått sedan jag tog det stora beslutet. Då lät det som att 3 år var en evighet men idag har det inte alls känts så.
Jag har mött helt underbara människor under denna tid och jag uppskattar er alla.
Jag har hittat mig själv, vet vem jag är, vet hur jag skall hantera mig själv och hur jag skall hantera andra personer.
Jag har länge funderat hur det kommer att gå efter att skolan är slut? Jag själv tycker att jag kommer inte göra ett skit, men på samma gång så tror jag att jag kommer jobba för fulla muggar.
Till den stora dagen då, när jag får mössan på huvudet, papperna i handen och stå där och säga hejdå åt världens härligaste klass vet jag inte riktigt hur det kommer kännas. Tårar kommer rinna, kramar kommer ges, men minnerna lämnar kvar och de bästa vännerna behåller jag.
Det känns som att allt är fixat till den stora dagen också. Klänningen, smycken, snart ett par skor och snart mössan förstårs.
Kommer känna mig som en prinsessa och uppskatta allt den dagen.
Men det viktigaste är de som har stöttat mig genom detta och velat att jag skall klara detta!
Mamma har varit till stor hjälp, Jeremias <3 ,klassen, och ni närmaste som inte går i skolan, som har sagt att jag passar till detta och att jag ska klara det, fast det har varit hårda perioder ibland.
Ni vet inte hur mycket jag vill tacka er för det ni har gjort mot mig och gör så jag orkar än, efter alla dessa år av mobbning och #hatatmigsjälv perioderna.
Jag hoppas att ni finns vid min sida resten av livet och stöttar mig på samma sätt som förr!
Ses!
Puss och Kram Monia <3