När jag mår psykiskt dåligt...
Nu just är jag nere i en riktig dal, jag mår inte alls bra och vill inte alls göra någonting.
Nu just känns det som att jag bara förstör för folk, jag känner mig påträngande.
Men jag vill bara ha närhet och veta att jag betyder någonting.
Alltid i denna situation skulle jag ibland gå tillbaka till det förra jag gjorde mig själv. Men har lovat bästa de närmaste att inte göra så mot mig själv igen, men när jag kommer till denna svaga punkt igen en gång så vill ja bara göra det.
Nu just känns det som att jag kommer inte klara skolan och att jag inte får mina betyg i handen och att jag inte är värt något.
Jag vill bara att andra ska må bättre och jag ännu mer gräver mig ner i min skitträsk som jag är i.
Jag vet inte nu just vad jag vill eller vad jag måste göra.
Ända som känns rätt är att gråta en skvätt och försöka klättra uppför stegen till min normala nivå igen en gång, men pinnarna på stegen börjar bli så många så jag orkar inte.
Och så hatar jag att visa att jag gråter framför folk. Så gråter helst i min ensamhet.