Att få höra skit om sitt eget barn....
Som sagt, som rubriken säger.
Dehär med att få höra skit om sitt eget barn och ens egna val var nog droppen för mig!
Det där med valen och besluten så skiter jag i för det är min sak vad jag och Anssi tar för beslut!
Men det där att höra skit om sin egen son så var verkligen droppen.
Det är klart den personen som sa det så är en föredetta gammal vän. Som nu mera hela tiden försöker trycka ner mig och min familj, just för att den själv ska må bättre. Eftersom den personen tänker ännu på saker som hände i högstadie, ja den personen är typ lika gammal som jag. Men ändå! Och man växer till sig när man kommer ur högstadiet. För jag tror alla vet inte vem de är och vad de vill just den tiden. Och det kan jag själv också säga att jag inte själv visste vem jag var eller ville bli.
Vem fan (ursäkta svordomen) börjar prata skit om någons annans barn!? Jo, den personen har inga egna barn men att börja kasta skit ord och liknande mot mig, min son och min familj får nog mig att börja tänka på allmänheten.
De klart personen vet självklart inte vet hur det är att bära på ens egna barn i 9 månader sen ha en förlossning med förhoppningar och sen äntligen efter en lång vänta få se sitt egna barn och inse vilken obeskrivlig kärlek man ger och får en liten varelse.
Vilket man själv inte heller kan förstå ibland.
Men man behöver ju inte heller stå och nästa ropa ut vad man tycker om någon annans barn och beslut! För det är mina och Anssis beslut och val VI HAR GJORT TILLSAMMANS!
Och jag vet man skall inte hänga upp sig på sådandär, men då det gäller mitt egna barn, min sambo, syskonbarn eller min familj och släkt så då får man nog börja bli lite förbannad. För det kan jag nog säga att inte är det enkelt varje dag inte. Ibland skulle jag bara vilja slänga allt och ropa och bara rusa ut genom dörren som jag förr kunde göra före Eemi var född, just när jag blev arg/sur på Anssi eller när jag själv inter mådde bra över något. Men det går inte längre. Det är bara att bita ihop och försöka prata om det ist för att bara springa ifrån och va borta en stund.
Det är nog säkert 10-15 gånger jag bara skulle vilja lämna allt detta här hemma en stund och åka iväg med bilen och bara få gråta ut ordetligt en stund. Men nej, det är bara att stanna hemma och försöka hålla in tårarna och "måra åpå". För i slutet kommer det ändå va upprätt på ett eller annat sätt.
Nå, vad vill jag komma till med detta inlägg...
Jo! Prata inte skit om andras barn, familj eller om någons beslut! För du själv kanske inte vet hur mycket smärta det ligger bakom och det kan vara smärta på många olika sätt. Så jag ber för min egen skull och för andras skull som har små barn och kanske, kanske inte har fått höra skit om sina val och beslut att tänka före man säger något och kanske funderar själv lite hur man skulle vara i den situationen som det handlar om.
Ursäkta att det nu blev ett litet mera seriöst och kanske inte så glatt inlägg. Men ibland måst jag få skriva av mig och lätta på hjärtat och säga lite hur det känns. OCH vad jag tycker om situationen jag sitter i.
Ses!
Puss och Kram Monia <3