10 månader, 22 år...
Hej!
Nu har jag faktiskt ingen orsak att skriva att det är länge sen, men jag har inte så mycket tid över till att sitta och skriva här på bloggen. För att va mamma, jobba 60% och de lediga dagar jag har så försöker jag hålla insidan på huset hyfsat städat.
Men Eemi är ju redan 10,5 månad. helt otroligt vad tiden går! Han fyller ju snart 1 år.
Men vad kan han då?
Nå nu har han lärt sig att stå utan stöd några sekunder och så sätter han sig ner lugnt och försiktigt när han skall ner på golvet. Han har också lärt sig att klättra upp i soffan och nån gång kommer han ner på "rätt" sätt, alltså fötterna först. Men oftast så har han själv slängt ner kuddarna från soffan på golvet och åker saktat med huvudet före ner från soffan. Och förstå mig inte fel jag försöker varje gång han skall ner att lägga fötterna först. Men oftas lyssnar han inte på. Vad mer då? Ja han har fått utforska en del på gräsmattan denhär senaste tiden, vilket han var skeptisk till först, men nu går det bättre och bättre för var gång som går. Och så kan han lägen sitta och leka med sina leksaker och nu skuttar han också alla sorter bilar och liknande fram för sig. Och så är nog köket den bästa lekplatsen nu just, han ska va i alla lådor han hittar och utforska köksredskap, kastruller, plåtar och typ allt som finns i köket.
Eemi äter nu samma mat som vi, för jag varken saltar eller kryddar inte alls mycket vår mat, utan man får själv sen sätta mera kryddor på om man vill ha. Nu sover Eemi också hela nätter, det är kanske 1 gång i veckan då han smått knyr och man skall ge honom tutten på natten, så jag får sovit ordenligt iaf på nätterna.
Jag själv då? Ja, vad ska man säga... Idag blir jag 1 år äldre, alltså 22 år gammal. Är faktiskt ganska så förvånad och stolt över mig själv vad jag endå under dessa år har åstadkommit och vilken kämpe jag egentligen är. De som vet de vet. Så Grattis till mig själv!
Och att äntligen få va tibaks i jobb är så roligt, dock tar jag ju det lite som egentid fast jag jobbar. Men just att få möta annat folk, slippa utanför husets väggar flera timmar än bara när man ska och handla är helt underbart. Klart vissa kvällar skulle man nog hellre vilja sitta på soffan hemma. Men det är bara att kämpa vidare för man slipper nog ändå hem sen när jobbet är gjort.
Och min och Anssis relation har stabiliserat sig ganska bra nu iaf, inte för att vi har/hade dåligt förr heller, men nu är den ännu bättre. Men min tanke är det att A ser nu hur mycket jobb det endå det är att ta hand om Eemi. Och att det inte alltid är det lättaste, då Eemi har sånt temperament och är över allt när man minst anar det.
Nå, nu har ni igen en liten uppdatering för vad som händer och har hänt. Så nu ska jag forsätta att njuta av denna dag och blicka framåt!
Ses!
Puss och Kram Monia <3