mylifeinfotos.blogg.se

Hej.

 

Ja som ni ser på rubriken så tänkte jag skriva lite om kärlek och att vi borde ge mera kärlek åt varandra. 

 

Jag, som många vet så har jag haft svårt att ta imot fina kommentarer om hur jag ser ut och respons hur vårt hem/lägenhet ser ut. Och det har jag haft enda sedan högstadie tiden, när man alltid fick fula kommentarer, blev inte älskad av den man var ihop med och liknade. 

Jo, jag vet att förhållander i högstadie är bara en för romans och att testa på. Det är först senare i livet som du hittar den rätta. Inte säger jag det, det finns undantag där folk har varit ett par sedan högstadiet.

 

Nu när jag har levt över 19år på denna jord har jag insätt att vi alla är olika och vi alla gillar olika sorters kärlek. Men att bli behandlad som skit och bli mobbad är inte något som ska vara i ett förhållande, kompisgäng, jobb eller hos äldre personer. 

Jag har nu märkt när jag har jobbat med både barn och äldre att mobbning förkommer i alla åldrar och grupper.

När man jobbar med barn är det oftast utfrysning, att de får inte vara med i leken, prat bakom ryggen och ibland också olika tjafs. Så i väldigt ung ålder ser man vem som kommer tro att de är "Större än andra". Och redan där skulle vuxna som jobbar med barn märka att något är fel, det behöver inte vara fel på platsen där det sker det kan också vara där hemma, otrygghet, mycket olika barn och viljor. Vilket då ska redas ut redan i den åldern. För det kan fortsätta i lågstadiet och högstadiet, vilket KAN leda till att hen bli den som mobbar andra.

 

Och nu när jag har jobbat med äldre flera år, så där ser man också att mobbning framkommer fast de inte märker det själva. Det är många gånger jag har fått säga till att "sådär säger man inte", "det där var dumt sagt", "nu får du skärpa dig".

Då kan man få en underlig blick och ungefär som att man själv är dum som säger åt hen att den inte får göra så bara för i vissa situationer och ålder spelar roll. 

 

Jag är ju en sådan person som vill att andra ska må bättre, för att jag vill inte att männsikor ska hamna ner i samma träsk jag var i högstadiet. Och just pågrundav mobbningen så, har jag i dag blivit den person som jag är idag. Vilket då leder till det jag skrev i början, att jag har svårt att ta imot kärlek och kommentarer.

 

Men det är ett heltids jobb att börja lära sig detta. Jag försöker varje dag att säga åt andra att de är fina och de vänner som har skaffat lägenhet, att jag kommenterar att de inreder fint, just för att de ska känna sig trygg i (kanske) en ny stad, ny miljö, utan familjen som inte bor under samma tak mera. Och framför allt för mig själv att lära mig att ta imot responsen som kommer tillbaka.

 

Och nu har jag den jag älskar mest och han jag vet som stöttar mig mest när jag mår skit vid min sida! Han jag aldrig kommer gå ifrån och som jag vill och ska leva resten av mitt liv med!

 

Jag hoppas ni förstår vad jag vill med detta inlägg och att vi alla är lika värdefulla för precis den personen vi är!

 

Puss och Kram Monia <3